Känns som att jag är praktiskt taget osynlig. Eller på ett sätt så är det nog hur jag vill vara. Jag kommer aldrig förstå dig. Och det här kommer inte hålla för alltid. Om ens en månad till. Vi får se hur det blir men jag orkar inte ta din skit eller ditt jag har alltid rätt för välkommen till verkligheten. Du har nästan aldrig rätt

Men i alla fall för att komma till det positiva. Jag ska ev. söka proffesionell hjälp. Jag har inte bestämt mig än men det lutar åt det. Så vi får se om jag klarar av det eller om det bara känns konstigt. Tur att jag har dig som hjälper mig. Annars hade det aldrig nånsin gått.

Jag har typ fastnat i min lägenhet. Spenderar mer tid här än jag någonsin gjort förut. Känns inge bra men jag vet ju varför så.

Ciao