Tvättade igår. Jävlar vad tvätt jag hade alltså :P Men skönt när allt är rent :) Sen så var vi till Stockbäcken och kollade på lilla Noel (therese bäbis). Han var söt som socker :D Fan nästan så man ångrar sin abort lite grann :P Eller både ja och nej. Hade jag inte gjort den så hade jag varit mamma nu men det är ingenting jag direkt hade velat vara. Vill ge mitt barn mer än vad jag kan just för tillfället. Men dom är fina dom små liven :)

Idag så har jag än så länge hunnit vakna till liv någorlunda. Har hämtat mina dagvovvar och varit ut med dom och gett dom frukost :) Sen så ska jag nog ta det lugnt ett tag :) Och efter det börja packa upp alla kläder som tvättades igår :) Och kanske diska om min rygg tillåter det :/

Är så jävla jobbigt... Kan som inte göra nått pga min rygg.. Har en nerv i kläm så kan inte vrida på mig i princip.

Och förhoppningsvis imorgon så ska jag till Luleå och tjäna lite pengar :) Ska måla plankor :) Haha hoppas ryggen tar sig igenom det ;P

Ajja ska lägga mig en stund :)

Pusshej



"Second chances they don't ever matter, people never change
Once a whore you're nothing more, I'm sorry, that'll never change
And about forgiveness, we're both supposed to have exchanged"

Inte riktigt men lite i alla fall. Har fått ordning på vitrinskåpet. Satt fast dörrarna och sånt där. Sen har jag ringt och beställt en boxer efter ha bott i pitebos lägenheter i över två år :P Samt att jag har fixat så jag har förråd :D Så allt har som gått bra än så länge. Ska försöka fixa till min garderob också. Så den blir bra. Och få upp min nya tv :) ska bara anlita nån som kan ta ut det gamla aset :P Sen så blir jag nog nöjd :D

Sen imorrn så drar jag till lule med emmas brum brum Bosse. Och jobbar på Mopard (redline). Ska bli jävligt kul att få jobba i bar :D Men mamma kommer inte vara där :( Men det blir bra :)

Ska se om jag ska fortsätta städningen kanske ;)

Ingav som nått hopp. Hade så mycket att tänka på så jag gick ut och gick och hamnade vid en bro. Det var så mörkt ute men bron hade lampor under sig. Så jag satte mig vid bron och kollade ner. Det var så lugnt... Fick verkligen tid att vara själv och tänka...

Men tystnaden avbröts av två alkisar på cykel.
-Vad sitter du här för?
-Ja för att det var lugnt och skönt, svarade jag.
-Tänker du hoppa och ta livet av dig?
-Nä det tänker jag inte.
-Okej då vet vi.

Så på ett ungefär var det. Hur kul som helst. Men i alla fall så satt jag där ett bra tag efter också. Och helt plötsligt så faller en stjärna. Det kändes bra. Så jag önskade mig en sak, tror inte den kommer slå in direkt  men det kändes ändå som bra. I en väldigt dålig stund så föll den. Har fan inte sett ett stjärnfall på flera år.

På tal om lite positivare saker så får jag mina nya husdjur nästa torsdag :) Ska hämta tre fiskar :D En hane och två honor :) Namn förslag tack :P

Ska dra men ha de

Så här ska min hane se ut förhoppningsvis:
 

Det är inte lätt ibland. Man får som aldrig som man vill... Vill inte vara ensam längre... Men vad fan, jag ska vara glad för det jag har eller hur? Jag har som fått allt på silverfat i mitt liv egentligen. Det har alltid varit mamma eller pappa som betalar ifall jag vill göra nått och det kommer jag alltid ha som skuld till dom. Tack vare dom så har jag fått chansen att skapa ett nytt liv, nya erfarenheter och det som är mest värt, helt underbara kontakter. Jag kan inte önska mig mer än vad jag har egentligen. Vissa personer behöver jag bara mer än andra.

Men varför ska jag behöva känna så här? Vill inte... Men jag vill egentligen. Jag vill nog mer än vad jag tror och erkänner men jag vet inte om det just handlar om känslor i sig. Det är väl mer helheten skulle jag tro. Hur det skulle vara eller kunde ha blivit. Tex om jag hade behållt barnet. Då hade jag varit mamma nu, och jag vill verkligen ha barn men det var/är inte rätt tillfälle just nu så jag vill vänta men kan inte hålla tankarna borta på hur det skulle kunna ha varit...

Jag tror alla har kännt så här nångång. Haft obesvarad kärlek eller tagit svåra beslut som man aldrig kan släppa tanken på hur det kunde ha blivit. Men det här är nog bland det värst jag har känt hittils. Att inte veta vad man känner. Det är fan jobbigt... Varför kan man inte välja vem man ska ha känslor för? Satan så lätt allt skulle vara då. "Ja men han tycker om mig, då väljer jag att ha känslor för han också". Jävla skit...

Jag är rätt känslokall i vanliga fall. Får som inga känslor inte för nån men jag vet inte... Kan det verkligen vara känslor?

Sen det här med saknad... Jag saknar två personer som funnits i mitt liv... Båda två har väl ganska nyss raderats ifrån mig. Och det är bra för ingen av dom är numer värda att spendera tid på. Men jag saknar dom så det gör ont. Jag brukar ligga och tänka mycket (tänker mycket i största allmänhet) och dom två kommer som in i mina tankar ganska mycket. Bara det att dom var så mysiga... Fanns alltid där om man behövde nån som höll om en... Men jag kan inte ansvara för deras misstag. Är nog inga misstag enligt dom men men....

If today was your last day.... Önskar att idag var det