I keep dreaming you’ll be with me

Det är inte lätt ibland. Man får som aldrig som man vill... Vill inte vara ensam längre... Men vad fan, jag ska vara glad för det jag har eller hur? Jag har som fått allt på silverfat i mitt liv egentligen. Det har alltid varit mamma eller pappa som betalar ifall jag vill göra nått och det kommer jag alltid ha som skuld till dom. Tack vare dom så har jag fått chansen att skapa ett nytt liv, nya erfarenheter och det som är mest värt, helt underbara kontakter. Jag kan inte önska mig mer än vad jag har egentligen. Vissa personer behöver jag bara mer än andra.

Men varför ska jag behöva känna så här? Vill inte... Men jag vill egentligen. Jag vill nog mer än vad jag tror och erkänner men jag vet inte om det just handlar om känslor i sig. Det är väl mer helheten skulle jag tro. Hur det skulle vara eller kunde ha blivit. Tex om jag hade behållt barnet. Då hade jag varit mamma nu, och jag vill verkligen ha barn men det var/är inte rätt tillfälle just nu så jag vill vänta men kan inte hålla tankarna borta på hur det skulle kunna ha varit...

Jag tror alla har kännt så här nångång. Haft obesvarad kärlek eller tagit svåra beslut som man aldrig kan släppa tanken på hur det kunde ha blivit. Men det här är nog bland det värst jag har känt hittils. Att inte veta vad man känner. Det är fan jobbigt... Varför kan man inte välja vem man ska ha känslor för? Satan så lätt allt skulle vara då. "Ja men han tycker om mig, då väljer jag att ha känslor för han också". Jävla skit...

Jag är rätt känslokall i vanliga fall. Får som inga känslor inte för nån men jag vet inte... Kan det verkligen vara känslor?

Sen det här med saknad... Jag saknar två personer som funnits i mitt liv... Båda två har väl ganska nyss raderats ifrån mig. Och det är bra för ingen av dom är numer värda att spendera tid på. Men jag saknar dom så det gör ont. Jag brukar ligga och tänka mycket (tänker mycket i största allmänhet) och dom två kommer som in i mina tankar ganska mycket. Bara det att dom var så mysiga... Fanns alltid där om man behövde nån som höll om en... Men jag kan inte ansvara för deras misstag. Är nog inga misstag enligt dom men men....

If today was your last day.... Önskar att idag var det


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0