Jag saknar Nikita.... Jag tror ingen kan förstå hur mycket hon var för mig... Hon var mitt allt. I tre helt underbara månader fick jag ha henne hos mig. Hade jag kunnat så hade jag gett mitt liv istället för att hennes skulle tas bort.
Jag kommer ihåg då vi var på djursjukhuset och dom undersökte henne. Jag kände på mig redan när jag kom dit att jag skulle inte få ta med henne hem så jag började gråta redan innan jag kom in. Då nikita skulle ultraljudas så ville hon inte ligga ner, hon hatade att ligga på sida, så jag fick tvinga ner henne. Jag såg hur mycket hon inte ville men jag var tvungen... Sen så fick hon ligga där och bli ultraljudad och då såg dom att det var nå fel så dom kollade vidare och hittade först cystorna och sen missbildninen... Jag fick hålla kvar nikita på bordet och fick hennes diagnos. Jag valde avlivning och jag höll kvar henne där tills hon somnade in... Jag tvingade minhund till nått hon inte ville för att avliva henne... Jag vet inte om jag nånsin kommer komma över det... I februari vart det ett år sedan hon avlivades...
Jag gråter förtfarande lika mycket när jag tänker tillbaks på henne. Hur underbar hon var och våran framtid tillsammans som bara krossades....

Kommer alltid sakna och älska dig Bribories Julie "Nikita"

"As strong as you were, tender you go.
I'm watching you breathing for the last time.
A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.
I'll carry you home. "



Tatuering jag gjorde en vecka efter hon avlivades


Hennes urna