Say what you need

Nu har jag börjat fundera igen... Som vanligt alltså, men jag kom och tänka på en sak. Jag fyller 21 i oktober. Och vad har jag gjort i mitt liv som jag verkligen kan känna mig stolt över? Eller vad har jag egentligen gjort för bra i mitt liv. Jag har aldrig haft ett fast jobb, aldrig ett stabilt långt förhållande, jag har inte ens haft balkong i mina lägenheter!

Så om man funderar på saken (som vanligt) så är jag nog ganska tragisk. Klart det finns människor som är värre än mig. Jag känner folk som är värre än mig. Men det spelar ingen större roll för dom kanske är nöjda mer eller mindre med sitt liv. Men JAG är inte nöjd med mitt. Har jag nog aldrig varit egentligen men men.

Jag vill ha ett jobb, vilket är så lätt i dagens samhälle, jag skulle nog kanske inte tacka nej till herkules heller som skulle vara min älskling för resten av mitt liv. Jag vill (ska) ha barn innan jag fyller 30. Och gärna ett jobb också :P

Det är så sjukt mkt jag vill ha och det känns så enormt långt borta alltså. Sånt här som får en att jävlat vilja dränka sig själv i badkaret..

Men det är bara kämpa vidare. För kämpar man inget vinner man inget.

Och jag tänker fan inte ge upp riktigt än

Lilla vän, för nästan exakt ett år sedan var jag där.

Var fortfarande skriven hos mina färldrar, bodde i en pytteliten etta (you know the deal med den lägenheten ;P), gick på soc, hade varit sjukskriven av och till sdan 15 års ålder, ingen inkomst, inget jobb, inte ens sjukpenning! Rätt vad det var så blev jag dessutom gravid och pappan till barnet betedde sig (och gör det fortfarande) som ett komplett och omoget pucko. Iom graviditeten så var jag tvungen att lägga ner mitt tredje försök att färdigställa gymnasiet, lämna tillbaka foderhunden och börja förbereda mig för vad som i mina ögon var ren tortyr, alternativt övergrepp (förlossningen).



Du vet hur mycket som har hänt för mig det senaste året, alldeles nyligt kunde jag flytta till en större lägenhet (har inte ens hunnit bära in möblerna än), för bara några veckor sedan anmälde jag föräldrapenning vilket kommer att göra att jag slipper tjata på soc vareviga månad för att kunna betala räkningarna. Alldeles nyss förändrades mitt liv till det bättre. Inte för att det var dåligt förr, jag trivdes, jag var inte nöjd, men jag trivdes. Det funkade.

Vem vet vad som kommer att hända för dig? Var kommer du vara om fem år? Om tre år? Om ett år? ALLT kan hända.



Och förresten; man ska aldrig vara nöjd! Den dag du är nöjd med ditt liv så är det över. Tillfredsställd ja, men när man är nöjd så slutar man söka efter förbättringar, både hos sig själv och i sitt liv, och om du inte söker förbättringar så kommer du att sluta utvecklas. Och vad handlar livet egentligen om annat än att utvecklas?



Kram på dig gumman!