I dag skulle min älskade ängel ha fyllt tre. Så som dom andra åren så har jag tänt ljus för henne.

Som svårt att förstå att tiden har gått så sjukt fort alltså. Känns ändå som att det nästan var igår jag hämtade henne från Nora, Örebro och såg alla hennes nio små syskon i valpinhägnaden. Dock var ju Nikita minst så man kunde som inte undgå henne riktigt.

Och hon var så läskigt snäll. Aldrig haft på sig koppel förut men bara accepterade det. Så fort man la hon i buren så sov hon. Helt underbar...

Och det har gått ca 2,5 år sedan jag avlivade henne och det gör inte lika ont längre som det gjorde då. Men det känns fortfarande som att det saknas nått. Det har alltid saknats nått sen dess. Och det kommer nog aldrig komma tillbaka. Jag kommer skaffa en till hund, inte en ny hund utan en till hund, för ingen hund kommer nånsin kunna ersätta henne.

Hon var mitt allt. Hon kommer alltid vara en stor del av mig och så är det bara. Har hennes urna på en hylla här i lägenheten och varje år den 15/2 och den 22/9 så tänder jag ljus.

Det är nog inte många som förstår hur mycket jag älskade den hunden. Och jag ber ingen förstå det heller. Men jag vill begravas med henne när jag dör om det är möjligt. Så mycket var hon för mig. Och jag vet att inget annat djur kommer jag nånsin känna samma för men det är okej. Den tiden jag hade med Nikita var den bästa i mitt liv.

Folk brukar fråga ibland ifall jag ångrar att jag tog henne, eftersom jag kunde ha valt en hane annars, men det är nog det sista jag gör. För jag har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Och tiden jag fick med henne var helt fantastisk.

Jag kommer som sagt skaffa en till hund och helst av samma uppfödare men inte än. Nikita finns så mycket hos mig än så just nu är det inte aktuellt. Men den dagen kommer.

Jag hade valet att behålla henne när jag var hos veterinären. Att ta hem henne igen. Men hon skulle aldrig bli bättre. Njurarna skulle ju aldrig bli omissbildade. Så då gjorde jag valet själv att jag tyckte inte det var rätt mot henne att leva ett litet tag till med problem. Hon hade ingen direkt smärta men var beroende av vatten och kunde inte hålla sig. Så hon mådde inte bra och veterinären ansåg att det bästa vore att hon fick somna in. Så då fick hon åka till himlen dagen efter alla hjärtans dag.

Konstigt hur mycket tårar som finns kvar efter en lång tid. Men jag vet hon mår bra nu i himlen.
Och jag vet att vi kommer ses igen.

Bribories Julie
*Nikita*
Född: 22/9 -07
Avlivad: 15/2 -08

Jag älskar dig nikita. Ses i himlen